Det är INTE tanken som räknas

"Jo, men det är ju tanken som räknas" har blivit lite som ett talesätt. Stämmer det?

Tankar är betydelsefulla, de påverkar oss oerhört mycket. Men det är ju bara vi själva som hör våra tankar. Vi kan inte utgå från att alla människor i vår omgivning är tankeläsare. 

Ofta tänker vi nog goda och omtänksamma saker. Men om dessa tankar inte omvandlas till ord eller handling så kommer de inte någon annan tillgodo. Det är ju först när jag SÄGER till en annan person att jag är tacksam för det hon/han har gjort eller att jag tycker om henne/honom, som det blir till glädje och värdefull information för den personen. 

Man kan gå omkring och TÄNKA att man ska skänka pengar till en välgörenhetsorganisation, men det är först när jag GÖR det som det blir till hjälp för utsatta personer.  

Det här är inget nytt, vi vet att det är på detta sätt, men visst behöver man blir påmind. I alla fall så behöver jag bli det. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka en massa och tro att det har gjort nytta. Men icke!

Det är dock knappast troligt att det går så långt så att man på julafton säger "Jo, men jag TÄNKTE i alla fall köpa julklappar och julmat till er." 

Men ganska ofta går man och tänker att man ska ringa, ska besöka, ska berätta, ska göra... utan att omvandla tankarna till handling. 

Pröva att ta tanken ett steg längre och SÄG  och GÖR. 

Ha en bra dag!

/Lena

Den årliga själskontrollen

Det finns fortfarande många som tycker det är obehagligt att ta steget och "gå och prata med någon". Att besöka en terapeut kan andra göra, det är ok, men JAG vill inte. Så resonerar alltför många. Särskilt när det krisar och man verkligen skulle behöva. 

Om jag hade fått bestämma så hade besök hos någon professionell samtalsperson varit lika självklart som att gå till tandläkaren. 

De flesta av oss går till tandläkaren regelbundet, en gång per år. Det är inte för att vi har så förskräckligt dålig tandhälsa, utan bara för att vårda våra tänder så bra som möjligt. Vi går dit för att undvika stora tandproblem som kräver kostsamma och obehagliga ingrepp.

Tandläkaren undersöker tänderna. Vi kan ha en dialog kring vår tandhälsa och få svar på funderingar. Vissa gånger visar det sig att allt är ok, vi går hem igen och blir kallade tillbaka nästa år. Ibland behövs lite förebyggande behandling och några goda råd från tandläkaren hur vi ska sköta munnen för att undvika framtida problem. Några gånger krävs lite större ingrepp. Oavsett så är det inget man direkt skäms över. Det är så självklart att man går på kontroll hos tandläkaren varje år.  

Varför tar vi inte hand om vår mentala hälsa lika väl? 

Om jag fick bestämma så skulle ALLA gå och "prata" en gång om året, och det skulle vara lika självklart som att kolla blodtrycket hos en läkare eller synen hos optikern. 

Tyvärr har det ofta gått långt, problemet har växt sig stort och starkt, innan man kommer till en psykolog/kurator/terapeut. 

Ja, jag VET att det är näst intill omöjligt att få tid för samtal. Enda möjligheten är ofta att gå privat och det är mycket kostsamt. Men jag skulle vilja ändra på det där. Det skulle vara lika lätt att få tag på en legitimerad samtalspartner som en tandläkare. Priset skulle vara helt överkomligt och subventionerat. Jag är övertygad om att det skulle löna sig för samhället i längden. Vad tror du?

Ha en bra dag!

/Lena